REVIEWS

Vilken lyx att inte så jättestora Sandviken har en egen symfoniorkester, säger Divine efter att ha gjort entré på Kulturcentrums scen. Det är bara att instämma, och just denna kväll har många gett sig ut i den första riktiga vinterkylan för att visa sin uppskattning.
Under senare år har Sandvikens Symfoniorkester gått från den rena klassiska musiken och experimenterat med andra genrer. Det är dock fint att de, som i denna konsert, återvänder till den musik som är en symfoniorkesters bas.
Populära Divine ger ändå en storpublik. Duon Caroline Gentele och Gabriella Lambert-Olsson har denna kväll kompletterats med Erika Sax från Storvik, som väl försvarar sin plats bland operadivorna. Musikalnumren står John Sax för.
Operadivor är ett begrepp som får tas med en nypa salt med Divine. De snarare spelar operadivor, alltid med en humoristisk glimt. Det lätta tonfallet passar dem bäst, men även mer tragiska och dramatiska stycken får publikens bifall.
Divines signum är att operahistoriens örhängen har arrangerats om för sopranröster, så att de kan välja och vraka utan att behöva anpassa sig till sopranens repertoar. ”Till havs”, som avslutar första akten, är ett utmärkt exempel på hur Divine kan erövra en klassiker.
Som roligast blir Divine när Caroline Gentele humoristiskt hysterisk sjunger Olympias aria ur ”Hoffmans äventyr” och kräver assistans från dirigenten Emil Eliasson att vrida upp sig själv igen med en stor klocknyckel i ryggen.
Orkestern får också chans att stå i centrum, utan operadivor som stjäl strålkastarljuset. Intermezzot ur ”Cavalleria Rusticana” är ett utmärkt val.
En sådan här föreställning hoppar exalterat runt i operahistorien, vilket har både för- och nackdelar. En fördel är att man inte tröttnar så lätt, en nackdel att det kan bli väl hoppigt. Därför är det bra att Divine i andra akten låter tre nummer ur ”Carmen” följa på varandra, så att föreställningen kan landa en stund.
Divine sveper in i Sandviken med skratt, fest och glamour – till och med lite champagne som det skålas med i avslutningen – och det kan verkligen behövas i dystra november.”
Kristian Ekenberg Gefle Dagblad den 19 nov 2018